Lovely Planet

Tillbaka till alla inlägg

Tors 18 juli, 2019: Mot Prag

50° 06' 03'' N, 14° 26' 12'' E  

Vi fortsatte följa Labe som nu Elbe heter, genom den härliga floddalen som skapats. Det går fort och det är enkel cykling. Vi börjar se mer utav den härliga växten humle som odlas på många ställen igenom det Tjeckiska landskapet och börjar också förstå kulturen utav att kombinera cykel och öl. Överallt på landsbygden innan Prag fanns det en mängd små ölerior som också oftast serverade mat. Så öl och lunch för 40 kronor och våra dagar var räddade, förutom de dagar då vi råkade hitta ölerior som inte serverade mat. Trevligt men farligt för vätskebalansen.

Så en spaning vi gjorde var att en mängd välmående män, ja en hel del kvinnor också, men oftast med lite mindre tydliga magar, oftast helmunderade i cykelkläder, tog sin cykel ut på motionsrundan, tog sig en öl eller kanske två och åts det mat var det ofta nubbe till. Sedan tog de sin cykel och åkte antingen vidare till nästa öleria eller hem igen. Detta gjorde såklart att speciellt nära städerna fanns det långa fina cykelbanor där vi kunde susa fram och bara få njuta av att ligga på hjul.

Vi tyckte att ölkulturen passade oss väldigt bra men var lite besvikna över att vi knappt klarade en öl innan vi faktiskt var salongsberusad.

Innan läggdags såg vi de första vilda uttrar och hittade en riktigt mysig tältplats vid Labe.

Dagen efter lämnar vi Labe och följer istället Voltava så mycket vi kan förutom några små kullbestigningar där vi hittar ännu mer slott och coola grottor. Vi tar sikte mot Prag och har fått svar från en tjej på warmshower. Så vi kommer fram till Moira i Prag på kvällen och kan dela en matbit innan natten smyger sig på. Helt underbart att äntligen få vara i någons hem och vi känner ett lugn igen, innan vi sluter ögonen.

Prag är en riktigt stor stad och har sina härliga områden. Vi hann med att träffa en föreddetta kollega till Monika uppe på kullarna med utsikt över staden och uträtta lite ärende såklart innan vi fick ännu en kväll med Moira. En supertrevlig kvinna som hade många historier från sitt liv och bjuder ut sängplats och värdskap till så många hon känner får plats. Vi fick ett tips om att Theresienstadt låg väldigt nära, och bestämde att vi skulle åka dit dagen efter. Tydligen hade vi passerat bara någon kilometer nedanför med vår cyklar två dagar innan men inte kollat så noga på kartan och gjort kopplingen att Terezin var detsamma som koncentrationslägret

På morgonen tog vi då tåget tillbaka de sex milen till en grannbyn och kunde promenera till byn som då förut var ett koncentrationsläger. En märklig känsla att människor lever sina vardagliga liv på en plats där så många levt i misär. Vi blev kvar vandrande där i flera timmar, efter besöket på museet där vi fått lite mer fakta om lägret och dess skrämmande syfte. Känslan vi tar med oss från besöket är lite svårbeskrivlig, att vandra omkring i en välbevarad garnisonstad från 1700talet en vacker sommardag helt problemfri och välmående och samtidigt känner man oro och stark sorg blandad med ilska och rädsla för att något så ondskefullt kunnat få hända. När man är där på plats är det så påtagligt och ändå helt ofattbart.

Tiden går fort och vi får skynda oss för att hinna med tåget tillbaka till Prag och våra cyklar. Väl tillbaka hos Moira så träffar vi några nytillkomna gäster som också cyklat till Prag. Dan från Australien och ett par från Tyskland. Dan hade varit ute och rest i ca 14månader och han kunde berätta om en hel del spännande platser som vi hoppas kunna besöka. Ett av dom länder han tyckte var mest spännande var Atlasbergen i Marocko. Det tyska paret hade tagit sig från Wien till Prag, vilket gjorde att vi kunde få expertråd om bra vägval. På morgonen efter var det dags att lämna alla trevliga människor hos Moira och lämna Prag för att korsa Tjeckien och alla dess berg/kullar