Lovely Planet

Tillbaka till alla inlägg

Sön 02 juni, 2019: Mot Polen

53° 26' 12'' N, 14° 44' 21'' E  

Mot Polen kändes som en riktigt bra etappmål. Både för att det blev en signal för oss att resan började mer på riktigt och inte bara är en aningen längre semester, och för att vi på riktigt också får öva oss på att inte kunna göra oss förstådda utan att tappa värdigheten. Så äntligen mot Polen!!!

Men inför färjan så kände jag (Monika) ändå en viss tvekan. Vad är det jag säger hej då till? När Sverige står i full försommarprakt med doftande syrener, rapsfältens doft är så intensiv att den nästan gör ont och ögat precis har vant sig vid det intensivt vårgröna som naturen vackert klätt in allt i, då började jag verkligen undra. Vad är det vi gör? Ska vi verkligen frivilligt fly från detta i ett drygt år? Är inte det synd och skam?

Men hoppfulla som vi var kom vi till Polen och hoppades på att sommaren kanske hade kommit ännu längre här. Kanske har flädern slagit ut och sprider en nästan ännu mer intensiv och sötstinn doft omkring sig, kanske finns det ännu mer fågelliv att stifta bekantskap med.

Och Polen har verkligen levererat. Visserligen tog det oss tre dagar innan det var vindstilla nog att dofterna kunde stanna kvar i närheten men storkarna och storkbona hälsade oss nästan direkt välkomna och blommor jag aldrig lärt mig namnen på samsas med blåklint och vallmo längs med vägkanterna. Polen är sanslöst vackert. Hela sträckan vi kört har vi nästan enbart kört på sandmark. Inte sådandär sandblandad jord som vi är vana med sedan Småland, nej. Utan finaste sandstandssand är det vi snackar om. Det är superhärligt när den är uppbunden av växtlighet, men vissa vägar är faktiskt ganska löskörda och nästan helt ocykelbara.

Men det finns riktigt många småvägar också där det knappt finns någon trafik, där går det helt underbart fort att susa sig fram. Nästan lite för fort så vi vill ta lite omvägar ibland på mindre vägar som då kan vara betongblocksbelagda. Oftast ganska okej, i alla fall till en början. Sedan kan det avslutas med att vi måste ta oss några kilometer genom sandsdrivorna för att komma tillbaka på rätt spår.

Men när vi igår kväll körde in till Szczecin i skymningen så la sig vinden och väglaget var tokbra och doften av flädern tung. Då var känslan bara så bra och det var bara såklart att det är cykla vi ska göra, för hur kan man vara närmare naturen än med cykeln?