Lovely Planet Med Cykel leker livet

Monika och Fredrik på Cykel genom Europa till Guniea Bissau
Gå till senaste inlägget    

Mån 13 maj, 2019: Maj och snart åker vi söderut

57° 41' 19'' N, 11° 57' 27'' E  

Nu äntligen är vi framme vid starten på vårt äventyr. Om några dagar bär det iväg söder ut med cyklarna packade för att vara borta i 17 månader.

Så just nu packar vi för fullt, både i cykelväskorna och för att lagra lite grejer i vindsförrådet. På torsdag flyttar vår hyresgäst in i lägenheten så då är det nog bäst att vi redan begett oss och att det är städat och fint för henne att flytta in med sitt liv.

Vår plan inför denna resa startade för minst ett och ett halvt år sedan med att jag (Monika) hade sett ett avsnitt av Kalles sex liv med Lina och Per som hade gett sig iväg för en jorden-runt-cykling. Jag blev helsåld på idén och försökte sälja in den så bra jag kunde till Fredrik, som uppenbarligen är lite mer försiktig när det gäller äventyr.

Vi började planera lite smått och försökte hitta en kompromiss på när vi skulle starta resan, vilket håll vi skulle cykla och hur långt vi vill ta oss. Så för tillfället är planen att ta oss genom östra Europa mot Kroatien för att sedan dra oss västerut igenom Italien och Frankrike innan vi återigen drar oss söderut över Gibraltarsund till Afrikas västkust lagom när det börjar bli kallt i Europa. Sedan följer vi västkusten tills vi antingen tröttnar eller att vi når Guinnea-Bissau. Så långt kommer vi utan att behöva lägga större delen av vår månadsbudget för att betala visum in i många mindre länder.

Vi har aldrig tidigare gjort en längre resa än en dryg veckas cykeltur i Norden, och är väldigt lite intresserade utav cykelmärken eller detaljer så vi har tagit hjälp av en cykelhandlare att bygga ihop varsin cykel som är lite mer rustad för en längre resa än våra 30- och 40-tals cyklar. D.v.s. en cykel som förhoppningsvis inte har femton saker som går sönder de första femton milen, men vi kanske inte räknar med att kunna glida igenom resan helt utan tekniska problem, även fast det hade varit väldigt skönt. Snälla tipsa oss om det kommer ut någon cykel på marknaden som garanterat håller i en livstid.

Behöver vi tillägga att vi försöker ta livet som det kommer med alla toppar och dalar allt eftersom de dyker upp? Bli inte helt förvånade om vi avviker ordentligt från den planerade resplanen, det finns ju så mycket kul och vackert att upptäcka. Däremot så kommer ni få chansen att följa oss genom att vi har en gps med oss som uppdaterar er på var vi befinner oss.

Lör 18 maj, 2019: Vår Första resdag

57° 20' 10'' N, 12° 11' 05'' E  

Onsdag morgon och Starten från Göteborg blev hur bra som helst, vi fick en gemensam finfrukost med bästa Nina och vår vän Jonas från Skillingaryd på kafe magasinet på tredje långgatan. Sen packade vi ihop det sista i väskorna och begav oss av söderut med sikte på Särö. Med vinden i ryggen och strålande sol tog det inte många kilometer innan vi fick börja ta av oss alla varma kläder. Avnjöt paj på Bärnarps, susade förbi Särö, kämpade oss upp för backen innan Kungsbacka. Tro mig den är lång och seg och inte helt snäll mot de otränade benen. I Kungsbacka fyllde en snäll kioskägare på våra vattenflaskor och ursäktade sig så hemskt mycket att vattnet inte var kallare. Det verkar som att när man reser med cykel så är värden lite snällare och vackrare. Innan vi lämnade Kungsbacka insåg vi även att vår trovärdighet var skral. Vi fick nämligen frågan, vart är är ni på väg någonstans? Den är sjukt svår att besvara på ett sätt som gör att man bemöts av något annat än skeptism. Hoppas det blir lite enklare när vi åkt lite längre än 4mil. När vi kommit ut ca3km efter Kungsbacka minns vi att det ligger en troppical thunder från Dugges i packningen. Det blir alltså paus igen och tänk att en varm öl i solen kan smaka så bra.

Därefter blev nästa anhalt vattenpåfyllning i Fjäråsbräcka. Det är en plats högt uppe på en ås och där finns en källa som kommunen ordnat en vattenpump till, oj vad himmelskt gott vatten det är från källor. Nu när även energireserverna sinande men som tur är har vi massor av nötter, godis och i packningen. Eftermiddagssolen är hur varm och skön som helst och det är dags att bege sig ner mot havet och Frillesås där vi är inbjudna av till grillkväll av Mikaels(en av Fredriks äldsta och bästa vänner) föräldrar Göran och Gunvor. Dag ett är avklarad och vi blir får en jättemysig kväll med dusch och god mat och vi blir sittande och småpratar lång in på kvällen. !!galleria| sol och vind i ryggen !!

Tis 21 maj, 2019: Äntligen i Skåne

56° 25' 12'' N, 12° 38' 18'' E  

Början på vår andra dag gick smidigt och snabbt. Vi var mätta och lite bortskämda av den den trevliga natten hos Mickes föräldrar Göran och Gunvor, och dessutom så fick vi nu medvind och lite mulet. Det gjorde cyklingen lätt och bekymmersfri, men när vi närmade oss Varberg så vred sig vinden och ökade i styrka. så efter en kort paus i Varberg så hade vädret ändrat sig helt. Vi fick verkligen kämpa oss fram i motvind och drivis, ja stundvis så haglade det på oss. Sista milen till Jeanette i Falkenberg tog oss evigheter att avsluta, men väl där möttes vi av ett erbjudande om en varm dusch och en middag som luktade ljuvligt. I Falkenberg anslöt våra vänner Micke och Marion med sina cyklar, så nu såg vi fram mot en lördag och söndag med cykelsällskap.

När vi lämnade Falkenberg på lördagsmorgonen så hade sommaren hittat tillbaka, strålande sol och alla var glada efter en superfin frukost/brunch då vi först kom iväg vid ettiden. Sen bar det iväg söderut med målet att hinna till Halmstad och Tylösand. Naturupplevelsen på Hallandskusten är totalgrym, allt från gamla stenbroar till milslånga sandstränder. Nu var det även dags för oss att för första gången sen vi startade plocka fram vårt campingkök. Det är något alldeles speciellt att äta mat utomhus och att göra det på en enormt fin sandrand gjorde inte att det smakade sämre. Eftermiddagen kom och gick och plötsligt var det dags att försöka hitta ett ställe vid havet att slå upp tältet på, inte helt lätt i Tylösand där golfbanor och palats trängs med små sommarstugor längs med kuststräckan.

Vår första tältnatt gick bra, inget regn eller någon som frös och dessutom inget tält som ramlat över strandkanten under natten. Vi låg och drog oss ordentligt innan vi steg upp och började rodda med frukosten. Efter frukost så kom vi till den jobbiga delen med att bo i tält och inte ta in på camping, det var dags att tvaga sig i havet eller i alla fall i bäcken som rann ut i havet, kallt var bara förnamnet.

Dag tre började på samma sätt som lördagen, strålande bra väder, matlagning vid havet, Marion och Monika badade och Micke som lagade mat. Jag(Fredrik) däremot hade börjat känna av början på vår första riktiga motgång, magsjuka! Som tur var blev det bara en lindrig släng, men för mig blev resten av dagen lite av en kamp. Lagom när det började bli dags att sätta våra vänner på tåget hem till Göteborg så började jag i alla fall må bättre men då började istället regnmolnen hopa sig svarta och olycksbådande i horisonten och som att inte detta var nog, så blev Monika också sjuk. Minnet av Båstad för oss blev dåliga magar och kapplöpning mot vädret så vi skulle hinna slänga upp tältet innan åskvädret kom över oss. Vi vann över vädret men på måndagen så var vi helt orkeslösa och låg och hämtade oss i tältet fram till fyratiden då vi äntligen gjorde ett försök till att komma iväg.

Målet med dagen blev Torekov och det var en pärs i uppförsbackarna. Tyvärr så är Hallandsåsen ganska hög även där den slutar, och brist på energi gjorde att det tog ganska lång tid att bara frakta sig de knappa två milen. Så väl i Torekov var våra krafter slut och vi började leta efter ett bed and breakfast och hittade som tur var Torekov B and B och Ingrid som vänligt tog emot oss. Det var en riktigt skön känsla att ligga i en torr och mjuk säng efter att ha våndats i tjugo timmar i ett fuktigt tält, faktiskt helt underbart. !!galleria| !!

Sön 02 juni, 2019: Vi lämnar vårt Sverige

55° 25' 12'' N, 13° 49' 23'' E  

Efter att vilat ut oss i Torekov, och fullständigt glömt hur det känns att vara magsjuk fortsatte vi efter havet. Ängar med blåklint och vallmo avlöstes med enorma gula rapsfält. Innan vi lämnade havet var det dags för Fredriks årspremiär i havet, uppfriskande! Men det var det värt, det tar ett tag nu innan man får möjlighet att bada på västkusten. Nästa stopp blev lite oväntat. Det visade sig att Sveriges största cykelhandlare tydligen finns i Billesholm i Skåne. Vi skulle bara äta en glass men döm om vår förvåning då vi i ladan bredvid hittade en hangar med alla sorters cyklar du kan tänka dig. Vi köpte lite reservdelar och blev erbjudna att campa på en av hans fina ängar.

Nästa dag letade vår färd sig mot Lund. Dagens mest minnesvärda fynd var en gammal väderkvarn som var sjukt välbevarad, det var som om tiden stått stilla, allt fanns kvar i den till och med mjölsäckarna.

Sista stora kullen innan Lund hittade vi Skånes äldsta klocktorn men kanske även det minsta. Det är fint beläget med en fantastisk utsikt över nejden. Väl framme i Lund, blev vi hjärtligt omhändertagen av Monikas tidigare kollega Elin och hennes rumskompis Elin. Det blev en sen uppesittarkväll med bubbel och supergod linsgryta. Torsdagen gick i vilans tecken, efter en superfrukost på en solig balkong så fick vi möjlighet att tvätta upp alla våra skitiga kläder. Kroppen behöver tydligen vila lite ibland, dock är jag förundrad över att rumpan håller så bra stånd mot våra små, hårda men skitsnygga skinnsadlar!

Nästa dag blev en snabb och effektiv cykelfärd mot Ystad och färjan mot Polen. Skåne lämnar efter sig ett minne av Sverige med härliga dofter och färgglada fält.

!!galleria| !!

Sön 02 juni, 2019: Mot Polen

53° 26' 12'' N, 14° 44' 21'' E  

Mot Polen kändes som en riktigt bra etappmål. Både för att det blev en signal för oss att resan började mer på riktigt och inte bara är en aningen längre semester, och för att vi på riktigt också får öva oss på att inte kunna göra oss förstådda utan att tappa värdigheten. Så äntligen mot Polen!!!

Men inför färjan så kände jag (Monika) ändå en viss tvekan. Vad är det jag säger hej då till? När Sverige står i full försommarprakt med doftande syrener, rapsfältens doft är så intensiv att den nästan gör ont och ögat precis har vant sig vid det intensivt vårgröna som naturen vackert klätt in allt i, då började jag verkligen undra. Vad är det vi gör? Ska vi verkligen frivilligt fly från detta i ett drygt år? Är inte det synd och skam?

Men hoppfulla som vi var kom vi till Polen och hoppades på att sommaren kanske hade kommit ännu längre här. Kanske har flädern slagit ut och sprider en nästan ännu mer intensiv och sötstinn doft omkring sig, kanske finns det ännu mer fågelliv att stifta bekantskap med.

Och Polen har verkligen levererat. Visserligen tog det oss tre dagar innan det var vindstilla nog att dofterna kunde stanna kvar i närheten men storkarna och storkbona hälsade oss nästan direkt välkomna och blommor jag aldrig lärt mig namnen på samsas med blåklint och vallmo längs med vägkanterna. Polen är sanslöst vackert. Hela sträckan vi kört har vi nästan enbart kört på sandmark. Inte sådandär sandblandad jord som vi är vana med sedan Småland, nej. Utan finaste sandstandssand är det vi snackar om. Det är superhärligt när den är uppbunden av växtlighet, men vissa vägar är faktiskt ganska löskörda och nästan helt ocykelbara.

Men det finns riktigt många småvägar också där det knappt finns någon trafik, där går det helt underbart fort att susa sig fram. Nästan lite för fort så vi vill ta lite omvägar ibland på mindre vägar som då kan vara betongblocksbelagda. Oftast ganska okej, i alla fall till en början. Sedan kan det avslutas med att vi måste ta oss några kilometer genom sandsdrivorna för att komma tillbaka på rätt spår.

Men när vi igår kväll körde in till Szczecin i skymningen så la sig vinden och väglaget var tokbra och doften av flädern tung. Då var känslan bara så bra och det var bara såklart att det är cykla vi ska göra, för hur kan man vara närmare naturen än med cykeln?

Tors 06 juni, 2019: Szczecin

53° 25' 12'' N, 14° 33' 16'' E  

27/5

Innan vi kom in i Szczecin inträffade ju tyvärr några missöden. När vi bara hade två mil kvar och behövde vatten och energipåfyllning så slog vi en koll på om vår gps-spot fortfarande reggar våran position och såg här på hemsidan att den minsann inte hade funkat på minst två och en halv mil sedan vi åt lunch faktiskt, och började leta efter den för att kolla så den fortfarande var igång. Döm om vår förvåning när den inte fanns med på packningen. Men det fina med att det var just den som vi verkar ha tappat är ju att den faktiskt talar om för oss vart den befinner sig.

Frädde kände sig mest manad att åka tillbaka och leta efter den och Monikas uppdrag blev att försöka leta reda på ström för att kunna ha någon telefon som funkar när vi börjar närma oss Szczecin, och behöver både boende och karta för att hitta boendet. Utan packning blir cykeln superlätt och Frädde susade på rekordtid iväg och hittade gps-spoten, precis några hundra meter efter vårt lunchpausställe. Den låg dock på en betongkloss bara några centimeter från kanten till ett av alla grävda diken, så lite tur hade vi allt.

Monika började istället sin jakt i det lilla polska samhället på kontaktuttag, det var inte lika enkelt, och efter en bra stund hittade hon äntligen en sittandes på en verkstadsvägg. Packningen, alltså alla ägodelar vi är beroende utav, befann sig då en längre bit bort. Tack vare den tudelade känslan så lämnade hon alltså mobilen i kontaktuttaget på verkstadsväggen för att gå tillbaka och kolla grejerna och 30 minuter senare var telefonen borta. Så tyvärr med en telefon mindre fick vi bege oss mot Szczecin något senare än vi från början tänkt.

Batterimängden verkade kunna räcka till att boka boende och förhoppningsvis hela vägen fram till hostelet så vid 22-tiden var vi äntligen på plats. Men det var inte direkt någon stor skylt till Marina rooms, faktiskt ingen alls, och efter ännu lite mer slösande av batteri frågade vi en förbipasserande om hjälp med adressen. Hon kom dock fram till samma slutsats som vi, och försökte ringa på porttelefonen, som då var helt anonym (det är det i Polen, och typ resten av Europa, då det är hemligt vart personer bor).

Efter att hon försökt hjälpa oss in i säkert femton minuter så var vi tvugna att tacka henne för hjälpen. Och att med det få procenten på mobilbatteriet kunna lokalisera vilket håll några av de större hostelen låg med nattöppen reception, så vi kunde gå dit och boka istället. Då erbjöd hon oss att sova hos henne. Vi kunde inte bli gladare, HURRAAAA!!!! skrek det i bådas våra hjärnor, SO IF YOU ARE TRYING TO READ THIS ANNA, THANKS A LOT FOR YOUR HELP AND HOSPITALITY!

När vi vaknade upp morgonen efter såg vi att det senare på natten skickats information om att man hämtar ut nyckeln på ett helt annat ställe under de flesta av dygnets timmar så till slut så kunde vi checka in på hostelet vi bokat.

Monikas födelsedag 28/5

Det var alltså Monikas födelsedag och vi skulle ha en skämma-bort-oss-dag med vila och god mat, och startade alldeles ypperligt lugnt, med att vi då fixade en rejäl powerbank så vi inte kommer vara riktigt så sårbara igen på ett tag. Men senare på kvällen skulle vi träffa en av de vi hört av oss till på warmshowers (organisation likt couchsurfing fast för cyklister, alltså andra som bjuder på sängplats och mat), Adam, som inte kunde inhysa oss men gärna ville ses. Vi sågs på ett event som heter Tandem-meeting och är en social träffpunkt för människor som vill träna att prata andra språk. Superkul, och vi var båda överlyckliga i att kunna kommunicera med polacker och polskor på engelska, vilket varit lite svårt hittills.

Szczecin är en universitetsstad och det märktes verkligen på de vi träffade på baren där tandem-mötet ägde rum. Och efter lite socialiserande hade vi även en träff med Adam bestämd dagen efter då han ville guida oss runt i staden. Efter lite missöden med att vi trodde att vi tappat hostelnycklarna så var vi ändå utanför hans lägenhet på morgonkvisten och fick oss en rejäl cykelvandring med alla historier om danskens, svenskens, tyskens och ja, nästan alla nationers invasion av Szczecin i säkert fyra timmar innan han var tvungen att börja jobba. Det var sjukt trevliga vilodagar för oss och hit måste vi komma tillbaka. !!galleria|( ) !!

Sön 09 juni, 2019: Camping på tyska gränsen

53° 17' 08'' N, 14° 24' 12'' E  

Vi lämnar Szczecin utefter några av de större vägarna, som tur var så fanns det cykelvägar att följa så vi inte behövde samsas med bilarna. Precis när vi passerar gränsen till Tyskland kommer vi in i en by som verkar hämtad från en saga, Rosow och här hittar vi nog Tysklands finaste och mest pittoreska brandstationen. konstigt nog verkar vi behöva utforska alla brandstationer vi passerar, undrar varför? Vi cyklar givetvis ut ur denna vackra by fel väg och innan vi inser det så befinner vi oss ute på stora vägen igen och denna gång finns det ingen möjlighet alls att följa den, utan att behöva bli omkörd av stora lastbilar och stressade tyskar och polacker. Vi bestämmer oss för att skippa vägen och cyklar istället utefter stigarna och hjulspåren efter generationer av gränsvakter. Så denna natt blir det att campa mitt på polsk/tyska gränsen. !!galleria| !!

Lör 22 juni, 2019: Pendla mellan Polen och Tyskland

53° 15' 07'' N, 14° 26' 12'' E  

Vi lämnar vår egen lilla gränspost efter en sedvanlig långfrukost och sätter fart över till polska gränsstaden Gryfino, där hittar färska jordgubbar som är sjukt billiga. Lyckan är obegränsad, vi slår till och köper ett kilo och hälften äts på stående fot tillsammans med glass!Efter att ha fyllt på magar och matväska väljer vi att följa tyska sidan av Oder. Det är där cykelbanorna är asfalterade och i toppenfint skick. Så strategin är att äta och dricka billigt i Polen och cykla på den tyska sidan. Strategin håller i max 20min, vi passar nämligen vår första Biergarten och den är fylld med veteranmopedfantaster. Så på stående fot bestäms det att det är dags för tysk öl och massiv lunch. Dock visade sig att mopedfantasterna ätit upp all potatis, så vi fick nöja oss med det lite mindre stabbigare alternativet fisk och stekta grönsaker. !!galleria| !!

Tis 09 juli, 2019: Vladko i Klaskow

52° 44' 21'' N, 14° 27' 13'' E  

Den sista dagen i Polen åkte vi lite fel och hamnade i en lite mindre by som heter Klaskow och tänkte fixa iordning en lunch innan vi skulle försöka hitta rätt väg. Vi ställde våra cyklar nedanför kyrkan och tänkte inmundiga den goda lunchen på kyrkbacken då vi plötsligt blir avbrutna av en man som skriker något från ett fönster på andra sidan gatan. Vi går dit och växlar några ord på tyska, vilket var vårt gemensamma språk. Mannen hette Vladko och var troligen lite överförfriskad men pratglad. Det mindre tråkiga i det var väl egentligen att han bara ville prata om sig själv. Men Frädde fick minsann en lektion i hur kvinnor fungerar på finaste tyskpolska, han tittade på mig (Monika) och frågade hur gammal jag var och sedan frågade han Frädde likadant och kom fram till att vi hade en åldersskillnad på 16 år. Vladko utbrast -Ho ho mmmmmm das ist ein sehr junges Frau. Och förklarade bestämt att det är idiotiskt att fördriva bort tiden på att resa med en så ung kvinna, det är viktigare att få henne gravid, annars lämnar hon dig för någon som kan det bättre. När vi sedan hade stressat i oss lunchen så pekade han på stora vägen ut ur byn mot staden vi skulle till fastän vi väldigt tydligt ville säga att vi ville ta de mindre vägarna. Vi fick till och med försöka smita från hans pratsamhet då han ville visa upp sina barnbarn och fick ta en omväg genom sandvägar och krossat glas, vilket tog oss ungefär 30 minuter extra.

Det vi tar med oss från Polen är att grodsång verkligen kan vara örnbedövande, att det serveras såå härlig mat överallt och att vi absolut inte ska lita på några av google maps cykelvägar. Om Polacker så är känslan att de är väldigt trevliga när man väl kommer i samspråk med dem men kan vara lite väl bekväma i att inte vilja kommunicera alltför mycket. Att möta försommaren här är helt fantastiskt, små smultronställen otrolig grönska överallt och det fantastiska gudaträdet som verkar finnas överallt på kontinenten.

Tis 09 juli, 2019: Tyskland

51° 56' 26'' N, 13° 53' 25'' E  

Den första dagen i Tyskland gjorde oss lite skrämda... Nästan lite för perfekta trädgårdar, lite för dyr mat men människor som vill prata överrallt. Så det var med både förtjusning och lite undran om de kommer vara supernitiska och skälla ut oss när de ser oss campa någonstans, oavsett om de äger marken, känner ägaren eller bara vill uppfostra en. Men som tur var blev hela Tysklandsvistelsen bara full av trevliga männsikor. Vi hade helt underbart vackra dagar i Spreewald och träffade Jan som kanotade på en camping dessförinnan. Vi blev förundrade av att i princip varje by hade en borg eller slott från medeltiden, perfekt skötta korsvirkeshus och väldens gulligaste brandstation. Vi spenderade några fantastiska dagar i Dresden men Vici och Felix och de åkte också med oss en bit in i Tjeckien, men mer om det får komma lite senare för att vi ska hinna ikapp vår reseberättelse för när vi skriver detta ska vi precis åka in i Ungern.

Tis 09 juli, 2019: In i Tjeckien tillsammans med Vici och Felix

50° 46' 21'' N, 14° 12' 06'' E  

Äntligen var vi iväg och återigen var vi på ganska oprövad mark. Det lite tråkiga var bara att vårt avslut med Vici och Felix blev ett hastigt uppbrott vid järnvägsstationen i staden vi var i för att det hotellrum vi fått tag på efter ett skyfall som gjorde oss rejält frusna, stängde ungefär samtidigt som deras tåg skulle åka tillbaka mot Tyskland. Så vi fick hasta iväg och möts av det som vi nu senare vet kallas kullar, en uppförsbacke likt det vi sett i städer vid medelhavet. D.v.s. en backe som på två meter distans framåt stiger en meter. Vi skulle alltså bo vid kyrkan på berget och vi hade en alltför kort tid att färda oss den annars väldigt korta distansen med våra trötta lår som motor. Tio minuter innan receptionen stängde kom vi fram lyckliga över att få värme och tak över huvudet för att torka våra kläder.

Tors 18 juli, 2019: Mot Prag

50° 06' 03'' N, 14° 26' 12'' E  

Vi fortsatte följa Labe som nu Elbe heter, genom den härliga floddalen som skapats. Det går fort och det är enkel cykling. Vi börjar se mer utav den härliga växten humle som odlas på många ställen igenom det Tjeckiska landskapet och börjar också förstå kulturen utav att kombinera cykel och öl. Överallt på landsbygden innan Prag fanns det en mängd små ölerior som också oftast serverade mat. Så öl och lunch för 40 kronor och våra dagar var räddade, förutom de dagar då vi råkade hitta ölerior som inte serverade mat. Trevligt men farligt för vätskebalansen.

Så en spaning vi gjorde var att en mängd välmående män, ja en hel del kvinnor också, men oftast med lite mindre tydliga magar, oftast helmunderade i cykelkläder, tog sin cykel ut på motionsrundan, tog sig en öl eller kanske två och åts det mat var det ofta nubbe till. Sedan tog de sin cykel och åkte antingen vidare till nästa öleria eller hem igen. Detta gjorde såklart att speciellt nära städerna fanns det långa fina cykelbanor där vi kunde susa fram och bara få njuta av att ligga på hjul.

Vi tyckte att ölkulturen passade oss väldigt bra men var lite besvikna över att vi knappt klarade en öl innan vi faktiskt var salongsberusad.

Innan läggdags såg vi de första vilda uttrar och hittade en riktigt mysig tältplats vid Labe.

Dagen efter lämnar vi Labe och följer istället Voltava så mycket vi kan förutom några små kullbestigningar där vi hittar ännu mer slott och coola grottor. Vi tar sikte mot Prag och har fått svar från en tjej på warmshower. Så vi kommer fram till Moira i Prag på kvällen och kan dela en matbit innan natten smyger sig på. Helt underbart att äntligen få vara i någons hem och vi känner ett lugn igen, innan vi sluter ögonen.

Prag är en riktigt stor stad och har sina härliga områden. Vi hann med att träffa en föreddetta kollega till Monika uppe på kullarna med utsikt över staden och uträtta lite ärende såklart innan vi fick ännu en kväll med Moira. En supertrevlig kvinna som hade många historier från sitt liv och bjuder ut sängplats och värdskap till så många hon känner får plats. Vi fick ett tips om att Theresienstadt låg väldigt nära, och bestämde att vi skulle åka dit dagen efter. Tydligen hade vi passerat bara någon kilometer nedanför med vår cyklar två dagar innan men inte kollat så noga på kartan och gjort kopplingen att Terezin var detsamma som koncentrationslägret

På morgonen tog vi då tåget tillbaka de sex milen till en grannbyn och kunde promenera till byn som då förut var ett koncentrationsläger. En märklig känsla att människor lever sina vardagliga liv på en plats där så många levt i misär. Vi blev kvar vandrande där i flera timmar, efter besöket på museet där vi fått lite mer fakta om lägret och dess skrämmande syfte. Känslan vi tar med oss från besöket är lite svårbeskrivlig, att vandra omkring i en välbevarad garnisonstad från 1700talet en vacker sommardag helt problemfri och välmående och samtidigt känner man oro och stark sorg blandad med ilska och rädsla för att något så ondskefullt kunnat få hända. När man är där på plats är det så påtagligt och ändå helt ofattbart.

Tiden går fort och vi får skynda oss för att hinna med tåget tillbaka till Prag och våra cyklar. Väl tillbaka hos Moira så träffar vi några nytillkomna gäster som också cyklat till Prag. Dan från Australien och ett par från Tyskland. Dan hade varit ute och rest i ca 14månader och han kunde berätta om en hel del spännande platser som vi hoppas kunna besöka. Ett av dom länder han tyckte var mest spännande var Atlasbergen i Marocko. Det tyska paret hade tagit sig från Wien till Prag, vilket gjorde att vi kunde få expertråd om bra vägval. På morgonen efter var det dags att lämna alla trevliga människor hos Moira och lämna Prag för att korsa Tjeckien och alla dess berg/kullar